nattringaren

Hon var den enda, den mest betydande. Kommer aldrig glömma när hon låg där i korgen och tog sitt sista andetag och bara somnade in med ett leende, och hur nöjd och fridfull hon såg ut när hon väl var borta. Hennes tomma ögon stirrande in i mig när jag kramade om henne för sista gången. Den livlösa kroppen bara hängde. På en minut gick hennes kropp från att vara lätt och smidig till att vara tung och oföljsam. Jag kände hennes lättnad efter smärtstoillande, hur smärtan i hennes öron bara släppte och hon började spinna. Det var det jobbigaste jag gjort och denna dagen kommer jag nog aldrig glömma. Hon gick till och med frivilligt in i kattburen, precis som att hon förstod. Klockan är nu 15.34, jag har gråtit sen jag fick beskedet imorse klockan 08.45. 09.15 fick hon somna in i en trygg sömn. Aldrig mer kommer hon komma och hälsa på mig när jag kommer hem från skolan. Aldrig mer kommer hon trösta mig när jag mår dåligt. Aldrig mer kommer hon sova över mitt huvud och klappa mig till sömns. Aldrig mer. Tanken svider och det svider i hjärtat, dock är det blandat med en lättnad att veta att hon aldrig mer kommer lida eller ha ont. Nu svävar hon i det oändliga med morfar och Otto. Nu har jag bara henne i tanken och i hjärtat. Hon var verkligen världens finaste katt!! Nu ska jag logga ut här ifrån och kalla på hunden för tröst.
SOV GOTT MIN ÄNGEL! JAG ÄLSKAR DIG <3<3