24 timmar

I 17 ½ år har min lilla Betty alltid legat och klappat mig till sömns, inatt fanns hon inte där. Det känns tomt. Ensamt. Jag trodde verkligen inte det skulle bli såhär jobbigt. Igår orkade jag inte ens gå ner för trappan ner till mitt rum där Betty älskade att vara. Först för tio minuter sedan vågade jag, för jag var tvungen att hämta kläder.. Shit, det gjorde ont! :/ Hon har varit ifrån mig i 24timmar nu, eller nej, inte ifrån mig, hon har sluppit lida(!!), hon kommer alltid finnas med mig!
Nu är det dax för skola, sen gäller det att hålla tummarna på att Simon kommer hem ikväll.
Ta hand om er, love Alle

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0